Läste just att indianer på spanska heter indios, dvs In Dios, I Gud (fast egentligen borde det väl hetat endios då..?ja ja). För att de är i så nära kontakt med det gudomliga. Vilket jag mycket väl tror att de kan vara.
Kristen som jag är tycker jag ändock det är väldigt intressant med "naturreligioner", naturläkedom, traditionella kunskaper av olika slag från olika kulturer helt enkelt. Ett tag var jag ganska duktig på att leva lite semi-ayurvediskt, nu har jag slappat till men vet ändå att jag ju mådde mycket bättre då. Men det verkar ju vara en naturlag att de där grejerna som man vet är bra för en tenderar att liksom inte bli. Märkligt.
Just nu läser jag en bok av en amerikansk professor av nåt slag, som följer en schaman i Anderna. Känner inte att jag köper allt rätt av, vissa grejer tycker jag känns lite märkliga. Men en intressant sak är att det finns så mycket likheter med de österländska traditionella tankarna, trots att det är kulturer som inte haft kontakt med varandra (där uppe i Anderna har de väl inte haft så mycket kontakt med några överhuvudtaget verkar det som), angående typ akupunktur/helande-punkter och massa annat också.
Vet inte vad jag vill komma fram till med detta lilla inlägg. Men jag tror att Gud är så mycket större än vad alla religioner, eller kanske snarare människorna, gör honom till. Och jag tror vi skulle kunna lära oss så mycket om vi var lite mer öppna för allas upplevelser av andlighet- kristna, muslimer, hinduer, buddhister, naturfolk, all of us. Att vi skulle kunna komma så mycket närmre den värld som Gud önskar då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar