Mer bröllopstårta

Senaste tårtalstret var premiär för mig att göra bröllopstårta till ett bröllop jag inte själv skulle gå på, utvidgning från "friends" till "friends of friends" så att säga. Kul!


Chokladbotten, min favorit, se det här inlägget. Tårtan var ganska lik den senaste, insett att det finns ett visst värde i beprövade kort vid sådana här tillfällen... och nu var det helt annat folk också.


Botten delade jag i tre delar, droppade över ganska ordentligt med starkt kaffe på understa och sen mosade jordgubbar (med lite socker och vaniljsocker) på det. 
Nästa botten och sedan ett ordentligt lager punschgrädde. Tyckte att det räckte med en dryg matsked punsch för 4-5 dl grädde men man får ju smaka sig fram, + att jag hade i ca 1 dl kesella. Tårtan skulle vara gelatinfri, och jag tycker att kesellan hjälper till lite med stadgan i grädden då.


Sen översta botten, ett tunt lager grädde runt hela och sen hade jag marsipan runtom, och till sist chokladtryffel / -glasyr. Marsipanen mest för att den håller ihop tårtan och jag fick för mig att hållbarheten skulle bli bättre då, vilket var önskvärt eftersom jag gjorde den dagen innan bröllopet.


Garnerade med en pelargon, lite björnbär och limesocker. Så här såg den ut:

  

En huvudtårta med två våningar och fat på fot...

..och tre stycken tårtor runtom räckte till 70 personer

Måste tillägga att det var ett sjukt snyggt brudpar- både han och hon i svarta chinos, vita skjortor och svarta hängslen, han med rödovitprickig fluga och hon med rödovitprickigt hårband med lång rak svart lugg och lösögonfransar!

orden

Önskar att jag var författare bara för att få ha följande text på min gravsten:

jag har hatat orden och

jag har älskat dem,

och jag hoppas att jag har använt dem rätt.

Just läst ut Boktjuven av Markus Zusak. Gillat den mycket. Döden är berättare. Och man får på nåt sätt sån sympati för döden, som kommer och hämtar människornas själar, för det är hans jobb. Som undviker att se på människorna runt om för att det blir för jobbigt, men ibland inte kan låta bli, och råkar uppfyllas av medlidande och ömhet liksom.

Var på Gotland i helgen. Hälsade på vänner som flydde Stockholm för tre år sedan, hyrde ett hus i ett halvår och sen köpte sig ett eget. 
Jag älskar när folk gör så. Känslan av att ta kontroll på sitt liv. Skita i vänner som inte fattar hur man kan välja bort staden, gå ner i lön, kämpa lite för att hitta nya vänner och nytt liv, kämpa för att hålla ihop som ett litet team med två små ungar. Och tusan vad man kände att det fanns en annan livskvalitet där, det liksom låg under ytan. Folk såg ut att gilla sitt liv. 
Alltså- jag FATTAR ju att man säkert har problem även på Gotland, men just i helgen kändes det inte så.


Och så blev jag sugen på att köpa café igen. 
Var tvungen att ta en extra sekund och tänka på tröttheten jag kände sista tiden. 
Och idag när fick jag lönebesked med semesterersättning kom jag på en till anledning till att det är rätt gött att vara vanlig hederlig anställd ett par år till.

Way out west

Sicken lyckad festival. Riktigt riktigt fint. 
Var sånt piss-väder förra veckan, och sen i fredags morse så var himlen helt blå när man vaknade, och sen kom regnet tillbaka igår - och onekligen höjs ju festivalupplevelsen ganska mycket av att man kan sitta i gräset och dricka öl eller lägga sig på rygg och vila i solen en stund. Annars var det mest konstiga med arrangemanget att de delade ut tomma pet-flaskor utan kork som man kunde fylla på vatten i - det i sig var ju väldigt bra, men sen när man kom tillbaka dag 2 och duktigt hade tagit med sig sin tomma flaska (med snygg wow-logga på) - då fick man inte ta med den in, utan var tvungen att ta en ny inne på området. Förstod inte alls logiken i det. Sånt himla slöseri. ja ja. det var ju ett smärre problem.

Prince - Helt overkligt bra! Hade inga superförväntningar, mest att det skulle bli kul att se honom, är ju ändå något av en legend. Men tänkte att han nog skulle vara lite divig. Men sen kom han in och bara var hur gullig som helst. Så där att man kände att man ville bli hans kompis. Och efter första extranumret (galet fin Nothing compares 2U i duett med en körtjej) så tänkte man att det var det- och det var gott nog, men då fortsatte han och det blev bara bättre och bättre. Sen när de gått av scenen för andra gången så gick många i publiken, men efter en stund kom de in igen och körde typ 40 min till. AH- det var mäktigt faktiskt! Folk bara tittade på varandra och log.                          

Thåström. En av mina tonårsidoler.
Gjorde mig alldeles varm i hjärtat. 
Riktigt bra. Och publiken älskade honom.
Och han blev nog lite tagen av det.

Anna Järvinen

                                                 Säkert!

Loney dear

                         Pulp


  


     

Kanye West anlände i någon slags molnstod. Lätt (eller svår) hybris genomsyrade konserten, och förtog det hela lite. Men stundtals grymt bra.

Fick ett sms i somras av min syster där det stod så här. "Nån dag ska vi prova blonda peruker. Och växelskriva en saga. Om ett träd. Vid en bänk. I en park. Fransk tror jag."


Och nu har jag just skrivit ett par rader till i sagan som vi skickar mellan oss. Reglerna är inga krav, ingen censur, just pure fun. Ett sånt fint litet nöje har det blivit! När man tappar inspirationen bara slutar man mitt i och skickar tillbaka till den andra. Vi har ingen som helst tanke eller mål med sagan, den ska bara få finnas och växa fram mellan oss. Jag tror inte längre parken är fransk dock. Kanske, men känns inte riktigt så. 


Perukprovning har vi inte gjort än dock. 

mindfulness-retreat

Back on track efter tre semesterveckor bortavid. Bra veckor. Bl.a mindfulness-retreat på stiftsgården Berget utanför Rättvik. Mitt ute i skogen i någon slags arkitektoniskt zen-inspirerad byggnad där svensk-kyrkliga, frikyrkliga, katoliker, sökare lever tillsammans i någon slags kristen enhet, men med stor religiös (och icke-religiös) öppenhet. 


Där samlades 16 människor och tillbringade 3 dagar med yoga, meditation och lite föreläsningar kring mindfulness. I tystnad skulle vi dessutom vara, bara frågor under föredragen plus samtal en timme per kväll när vi gick varvet runt och den som ville fick säga några ord om hur man upplevt dagen. 


Att sitta still, andas och vara tyst - något som kan tänkas vara ganska basic - är svårare än man tror... Blir så tydligt vilka tankar som kommer upp i en, bara inifrån mig liksom, och det är inte alltid de vackraste tankar på denna jord. Och man kan liksom inte riktigt fly. Första dagen var skitjobbig. Allt. Tyckte att jag andades dåligt på yogan, att jag inte kunde koncentrera mig som jag ville under meditationen och kände mig allmänt osynlig där jag gick omkring. Dock inte så osynlig så att de andra inte skulle kunna tänka att jag nog var lite konstig. Och någonstans får man för sig att alla andra är superfokuserade och perfekta kursdeltagare. Vilket de ju såklart visar sig inte vara under samtalet på kvällen. Utan alla går ganska mycket runt och tänker på samma sätt, och framför allt mer upptagna med att tänka på sig själva, eller hur de uppfattas, än att tänka på mig.


Sen hände nåt. Vad vet jag inte. Men vackert var det. Och gemenskapen vi upplevde trots att vi egentligen bara pratade några timmar under hela helgen, tryggheten vi fick med varandra. Alla var helt tagna av det när det var dags att avsluta. Trots att vi inte visste särskilt mycket yttre fakta om varandra- ålder, jobb, familjesituation m.m, så hade vi lärt känna varandra på något djupare plan. Någon befann sig i krisen av att just fått cancerbesked, någon hade nyligen haft en jobbig separation, någon led av tvångstankar, någon kände att de bara gav gav gav i sin vardag, någon kände att han hela tiden spelade massa roller i sin framgångsrika karriär men hade tappat bort sig själv. 


Och tillsammans sökte vi efter mer harmoni i våra kroppar och själar.
Mm. Det var en intressant och fin upplevelse. 

Sommaren är en märklig tid. Som man längtat. Efter ljuset. Ledigheten. Friheten. Värmen. Grönt. Liv. Både inuti och ute liksom. 


Och sen kommer den, och man inser att allt det inte riktigt blir sådär som man tänkte. Alla de där mysiga spontana hängen med vänner, en öl vid röda sten, mysiga middagar, drinkar på uteserveringar, de blir liksom så lätt inte av för att alla far hit och dit hela tiden, och sen jobbar man ju en ganska stor del av sommaren också, och då är man ju liksom trött på kvällarna.. i mitt fall ännu tröttare eftersom semesterperioden innebär mycket mer jobb för de som är inne.


Förra sommaren var hemsk hemsk hemsk och slutade med sjukskrivning och utmattningsdepression i mitten av augusti. Jag minns att jag tänkte att det liksom inte kändes som man skulle kunna bli deprimerad på sommaren, som att det skulle vara fysiskt omöjligt. För då har man ju som mest energi och allt är som roligast. 


Men i efterhand känner jag ju att den där perioden har varit så otroligt bra för mig. Att lära mig att det inte var så farligt, det där jag hade varit rädd för i så många år- att tappa kontrollen, att inte klara Det. Livet typ. Fysiskt och psykiskt helt slut. Och jag hade kämpat ganska många år inombords, med panikattacker, ångest och rädslor av olika slag, men ändå aldrig gett efter. varit livrädd för att ge efter.  utan höll upp. Men tusan vad jag kämpade inne i huvudet. Det som andra tänkte var en utmattning efter en kaotisk första sommar på chefsjobbet, kände jag själv var tio års trötthet av en sån himla kamp. 


Jo, jag behövde verkligen falla. Erfara att jag kom igenom, reste mig igen, fick känna att Gud faktiskt kändes närvarande. Närmare faktiskt. Att jag inte behövde klara det själv. Att människor runtom inte övergav mig eller tyckte att jag bara borde skärpa till mig. 


Men trots att jag känner att det har varit ett otroligt utvecklande år inom mig, så känner jag ändå viss oro inför den här sommaren. Oro att det ska bli sådär igen. MEN--- saker är faktiskt inte samma nu. Så oavsett hur saker blir kan det ju inte bli samma.


Och i kväll har jag faktiskt haft det riktigt bra, trots att yogan blev inställd. Legat och läst mitt på golvet medan hårfärgning pågått. Bakat en kaka. Diskat. Lyssnat på sommarpratare. Det har varit en fin kväll. Tack för det.