Det där med känslor...

Så svårt att veta vad det är man känner. varför man börjar gilla någon. gillar jag verkligen eller tror jag bara att jag gillar? tänk om det bara är längtan efter fysisk närhet eller behov av lite uppskattning?

Jag vet ju att man inte kan veta. Man måste gå på det man (tror) att man känner. ett steg i taget. Och sen märker man väl om det inte känns bra... 
Det är det där jag jämt varit så himla rädd för- att plötsligt befinna mig i någon relation och inse att jag egentligen bara hade förväxlat kärlek med vana av en person. eller fysisk attraktion med riktiga känslor. eller drömmar med verklighet.


samtidigt är väl allt det där en del av kärlek också; att man vänjer sig vid en människa och vill ha den där, känner sig trygg med den. och fysisk attraktion är såklart en stor del av det som är viktig i en relation. och drömmar med den personen är ju också en del av att skapa kärleken.


Men ändå. Jag är rädd. att jag lurar mig själv. att jag lurar någon annan. jag har så svårt att lita på mina känslor. 


usch. orkar inte just nu.

Hjälp mig till det blå

Gud, du som ser mig
trött och sorgsen gå
hjälp mig, jag ber dig,
hjälp mig till det blå.
Jag vill ligga tyst och still i mjuka höga gräs.
Jag vill ligga vilande på något soligt näs.

Allt vad som sker mig
kan jag ej förstå.
Gud, du som ser mig
hjälp mig till det blå.
Jag som ville endast le och breda ut min famn
faller, Herre, faller djupt i tvivlets svarta hamn.

                          Birger Sjöberg


Kom, kom signade jul! sänk dina vita vingar...

Day 07 – Your best friend

Känner direkt hur svårt det är att säga att någon är min bästa vän. Jag brukar nog säga att jag har ett gäng närmaste vänner. På olika sätt. En liten blomsterbukett av fina människor...

Hon som jag känt sen jag var fyra. jag minns det inte, men hon minns första gången jag kom in på dagis. skrikande och arg och snorig. Vi är så olika men har ändå följts åt genom livet. Lojal som få. 

Hon som blev min partner in crime. som jag köpte ett café med när jag var 25. vem hade kunnat ana det när vi satt å funderade över framtiden som tonåringar? o, vad vi har delat. allt. och å så jag kan sakna henne nu när hon flyttat från staden. 

Hon som är min syster i själen. Må vi leda och stötta varandra genom ångest och oro... Ingen kan göra ett collage som hon med bilder som kan ge mig skratt i åratal.

Hon som oväntat blivit mig så nära senaste sju, åtta åren. Som vid avslutningen på folkhögskolan sa att "ja, vi lär ju inte hålla kontakten". Jag älskar hennes ärlighet. Äkta rakt igenom. Det var alldeles för länge sen vi dansade bara.

Å andra också såklart. tack. tack. tack. för vänskap.

Levnadsråd från di gamle

Jag har en gammal favoritbok,som jag hade glömt av lite men nu hittade i hyllan. Tog den efter min farfar. Han har gjort understrykningar och lite kommentarer ibland. Jag älskar sånt. Man lär känna en person på ett nytt sätt genom dess understrykningar. Jag har inget behov av att hålla böcker rena, det är mycket roligare att läsa en bok som någon annan redan har levt lite med!

I alla fall- back to the book. Det är en antologi som heter "Mitt långa liv har lärt mig..." underrubrik: "en levnadsvisdomens bok, skriven av sjuttio författare över sjuttio år", utgiven 1949.

Här kommer en liten favoritbit, där August Nilsson, (f. 1867, f.d riksdagsman, talman, fruktodlare, skriftställare. Bosatt i Kabbarp, Åkarp.) på ett mycket kortfattat sätt skriver ner sina tio levnadsregler:

  ett par minuters morgongymnastik i bara mässingen
  enkel kost, mest vegetarisk
  varken sprit eller tobak
  ett bastubad i veckan med hopp och sim i bassäng eller hav
  friluftsarbete
  dagens nyheter
  sjätte Mose bok
  natten i sängen
  tjusiga kvinnor
  gott humör.

Han lägger sen ut orden lite och jag gillar särskilt att han skriver 

"Dock är jag icke nog inbilsk tro, att mina regler utan vidare passa alla människor. Jag minns, hur min gamle far blev dödssjuk, då han en tid måste avstå från den kära tobaksbussen. Mig skulle den delikatessen ha berett en tidig och kvalfull död."

Å. Jag älskar gamla böcker. "med hopp och sim i bassäng eller hav".... Strålande!

Day 06 – Your day

Dagen idag.

Har varit blandad. Framför allt känslomässigt. varit väldigt trött senaste tiden. blir lite nervös av tröttheten, vet inte hur nära gränsen man är. Alla säger åt mig att ta det försiktigt men det är inte så lätt att veta hur. borde jag ta någon semesterdag? borde jag bara vila och sova all tid som jag inte är på jobbet?
jag vet inte.

Well -tillbaka till den här dagen.

06.05 vaknar jag till jonatan johanssons stämma. astrött. snoozar för länge. panikdusch. havregrynsgröt. inser att snön är djupare än jag trott när jag skyndar iväg i mina sneakers. måste gå fort fort för att hinna till jobbet till 07.15. Lyssnar på morgonpasset på vägen. glad att de finns o sällskapar mig varje morgon.

jobb. samtal med chefen ang. en kollega. kändes bra. skönt att få ur sig. känna att jag försöker ta ansvar för min situation, säga till om det jag känner suger ut energin ur mig. annars ofokuserad på jobbet. för trött. oroar mig över det.
går hem. ska vila bara en halvtimme. somnar en och en halv... varför sover man alltid så gott på eftermiddagarna? försöker ibland få in den känslan när jag ska lägga mig på kvällen. men det går aldrig.
18.15 tvingar jag mig upp. känns som jag våldför mig på mig själv på något sätt. går upp på lite inflyttnings-after work hos mina vänner som bor 2 min bort. gröt, hemma-glögg o julgodis. trevligt. stannar längre än jag tänkt. 

nu ska jag sova tänker jag mig. iväg över helgen.måste komma ihåg att packa en liten väska och ta med direkt på morgonen. jag är grymt bra på att packa litet. det är i alla fall en skill jag har.

så går en dag ifrån vårt liv, och kommer aldrig åter.

så kunde det vara

"Gud gjorde människan rak och enkel. Men hon hittar på alla möjliga konster."

så står det i Bibeln,Pred.7:30.

men när jag tänker på det måste väl ändå Gud ta på sig en del av ansvaret i att vi hittar på alla möjliga konster, om han nu har skapat oss? Så himla raka och enkla tycker jag inte vi är. Eller så har vi alla förutsättningarna att vara det. Bara vara liksom. men det har vi gruvligt svårt för. 

tänk om man verkligen levde sitt liv bara inför Guds ögon, inte alls beroende av vad andra människor tyckte och tänkte om en. Fast ändå inte egoistiskt. utan kärleksfullt och generöst på alla sätt, mot andra och sig själv och naturen. utan att bekymra sig inför morgondagen... såsom the Man is preaching.

det skulle nog vara ett rätt behagligt liv.


Ikväll är det julmusik som gäller. Gått igång på det i år. Och inte bara Sufjan Stevens då, utan mer classic julsång. körer. samlingsskivor. En fantastisk vacker "Dagen är nära" med Leif Strands damkör. Känn på den!

halvhalt

så lätt att glömma. att det faktiskt inte är länge sen jag låg hemma och allt kändes svart och den där tröttheten, den där galna tröttheten, när det kändes som jag aldrig skulle orka något igen.

så har man plötsligt jobbat två månader och man tror att man kanske är som vanligt igen. och många runtom en tror det också. och det är ju bra. att jag faktiskt mår så bra så jag kan tro så.

men sen plötsligt faller man ner lite. blir påmind. och lite rädd. 

tillbaka till det lilla livet... och jag tyckte ju det var skönt. när jag insåg att jag kunde ha det bra där. inte hänga på allt. se till att få ensamtid. jag kom ju på att jag behöver det. att det är förutsättningen för någon slags kreativitet för mig. och naturen. den kom jag ju också på att jag behöver. men så svårt att få till när man jobbar heltid. men jag promenerar genom slottskogen varje morgon. å det är galet vackert nu med all denna snö. å rådjuren som jag träffar på ganska ofta. hej hej säger vi.

idag ska jag koncentrera mig på att minnas att mycket har hänt i mig i höst. mycket positivt kom ur allt det som först kändes så hemskt. men också göra en liten halvhalt. stanna upp lite. försöka vila i Guds famn. 

Day 05 – Your definition of love

oj.oj.oj. kärlek....

kärleken går inte att förstå. den är som ett eget väsen. den kan drabba en. men också växa fram. den gör livet vackert. den kan göra en sjuk.

jag tror att man kan lära sig älska något hos alla människor, om man kan se det goda som jag tror alla bär inom sig, hur gömt det än må vara under lager av rädslor och självförakt och bitterhet och allt annat som hämmar kärleken. 

Och sen ibland händer det där andra, när man känner att man har någon kommunikation som är lite speciell- där man förstår varandra på något sätt. kan mötas och se varandra. Lite som i Avatar, även om jag tyckte det var lite cheesy i filmen, "I see you". Å det är ju ändå lite magiskt.

Men det kanske är det det handlar om. Att verkligen se en annan människa. Att se det vackra som jag tror varje människa bär på. Som jag tror är av Gud givet.

jag vill se dig. jag vill se allt som är du. jag vill välja att finnas där för dig. jag vill se dig och försöka förstå dig genom allt som kommer hända i livet. du har tagit en plats i mitt hjärta. jag kan inte förstå hur, men på något sätt har du satt dig där. nu kan du bete dig som en idiot ibland, men ändå bär jag dig i mitt hjärta.

Och den viktigaste kärleken tror jag faktiskt är den till sig själv. Inte att förväxla med egoism. Men för en sund kärlek till andra, till livet och naturen, tror jag accepterandet av sig själv är en key-thing. Att förstå att jag är värd att älska. Att jag har mitt värde bara i det att jag finns till. Att faktiskt älska det som är jag, med styrkor och svagheter. Då kan jag öppna för att älska andra utan att låta mitt eget ego eller förverkligandet av mig själv stå i vägen.


sen har vi ju det där med attraktion och förälskelse och fascination och allt annat. som fyller livet. men det orkar jag inte skriva om nu.


I´ve been to heaven and I´ve been to hell over you...