epilog

Läste mitt förra inlägg och kände hur mörka mina tankar kan framstå som. Och det är de ju inte. Bara ibland. Nuförtiden kanske mest sekundvis. Sen kan ju en sån där sekund hänga sig fast ett tag i tanken. Men man får läsa det i kombination med det förrförra. 

För det är så mitt liv är. Och antagligen för de flesta. Även om jag kanske har lite högre toppar och djupare dalar än snittet. Och det är ju på gott och ont. Mest gott tror jag ändå.

Det gäller ju liksom bara att lära sig leva med sig själv, komma på lite hur man fungerar. och vara lite snäll mot sig själv. 

Nu sjunger Christopher Sander för mig- Fattig bonddräng. Astrid L. och G. Riedel- synnerligen lyckad kombo. trygghet i en liten ask.