bästa söndagsmorgonen på hela året...vakna, trött som bara den som vanligt, känna sängens värme omfamna en, tänka att snart måste jag lämna mitt lilla bo om jag ska iväg till kyrkan, vilket jag oftast försöker göra på söndagen. Å så komma på att man får dra tillbaka klockan en timme! ljuvligt.
Tiden är en märklig företeelse. Jag försöker i varje fall tänka att tiden kommer till mig, istället för att känna att jag jagar tiden som bara försvinner sekund för sekund- som en hal ål man aldrig får grepp om. Nej, tiden kommer från andra hållet- för att möta mig.
Bokbytarmiddag igårkväll. Trevlig liten sammankomst. Lyckades missplanera hela dagen, så de böcker jag tänkt få med mig ligger kvar här hemma och mitt bidrag fick bli en endaste bok jag hade på jobbet. Men jag lyckades gå därifrån med 6 böcker. Bra utbyte. Ett par biografier, en tonårsbok (tror jag i alla fall, Johanna Tydells andra), en deckare och "så lyckas du med dina krukväxter"..
Det är verkligen ett problem i min självbild- det faktum att jag lyckas döda varenda växt jag tar hem. Insikten att den där gröna plastväxten mamma köpte en gång måste få vara kvar eftersom den ofta är det enda som, åtminstone på håll, ser levande ut. Jag kan inte alls identifiera mig med detta. Jag vill vara en sån som växterna älskar att bo hos. Där de trivs å jag tar hand om dom å småpratar med dom. En gång började jag gråta när en orkidéknopp hade slagit ut. Av glädje alltså. Förundran inför livets o naturens storhet typ...
Kanske skulle bli alldeles för emotionellt för mig att ha den där lägenheten med massa fina levande stortrivandes växter i. Kanske skulle jag inte kunna ha distansen utan odla någon besatthets-sida hos mig.
Mammas plastväxt är faktiskt fin. Härifrån sängen ser den levande ut.
Igår var jag hos en vän som spelade julmusik. Nu har jag stort Sufjan Stevens-sug.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar