trött trött trött

Utbrändhet. Eller utmattningsdepression. Eller vad det nu heter som jag varit/är i. En mycket märklig sjukdom. 
För man ska nog se det som en sjukdom inser jag. På samma sätt som man ska se alkoholism som en sjukdom. Utan några övriga jämförelser. 
Jag hade aldrig kunnat ana den här typen av trötthet innan. Fysiskt trött har man ju varit förut. Drev ett café ett gäng år, när vi sålde så tänkte jag verkligen att den stora lärdomen var att man klarar mer än man tror. På många olika plan, men f.a fysiskt. Så sjukt trött man kunde vara vid stängning och så väntade ett kök fullt av disk och städning som bara känns totalt övermäktigt. Så la man sig några minuter i soffan och på något märkligt sätt får man ny kraft och orkar med det där ändå. 

Men det här. En helt annan situation såklart. Och kanske mer mentalt tungt. Men så märkligt när man liksom inte återhämtar sig. När man bara är trött trött trött. Känns som jag stått så där som man gjorde på gymnastiken ibland, med armarna rakt ut och skulle göra som små cirklar. Den tröttheten när man släpper ner armarna och de bara känns som spaghetti.

Himla läkar-idiot. Det är intressant på ett sätt (om man ska se det positivt) (och det ska man ju), att hamna i en helt ny situation. Läkare, sjukskrivning, försäkringskassa. Här skulle ju liksom inte jag hamna. Så plötsligt sitter man där. Så himla utlämnad. Och då är det inte så lätt att stå på sig och säga till den där läkaren att du kanske skulle ta en minut och fråga hur jag mår. och kanske lyssna på vad jag sa. och kanske inte vara så himla solbränd och ha så vita tänder. 
Otroligt tacksam att jag ändå har många runt om mig. Läkarvänner. Och andra fina vänner. Men tänk så många som faktiskt inte har det. Som sitter där och blir bedömd, och inte har någon att få lite stöttning av efteråt. Och I don´t blame den som känner sig helt nedvärderad av samhället sen. Man känner sig så otroligt liten.
Två veckors halvtid, sen direkt upp på heltid. Om 2 dagar. Och idag klarade jag inte att gå dit dom där 4 små timmarna. Sånt bakslag. Men det är hans "bestämda åsikt" att jag ska upp i heltid på fredag. Känns dömt att misslyckas redan nu.

Ååååå- ge mig nytt. energi. kraft. engagemang. nu nu nu.

Ge det tid... ett steg i taget...snäll mot mig själv...