Kanske ska man ha lite årstidsperspektiv på sitt liv. Naturen har liksom en rytm, av vila, groning (låter vi vara ett ord), sol o blomning o färg och sen nedtrappning och vila igen. Typ.
Det är lätt att önska att livet ska vara en vacker sommardag hela tiden, springa över en blomsteräng i en fladdrande bomullsklänning liksom. Men man kanske ska se att livet behöver ha sina perioder av höst och vinter också, av vila och återhämtning, ett litet steg tillbaka liksom, för att få perspektiv och inte tappa riktningen.
Och det finns ju strålande vackra höst- och vinterdagar också. Det är inte nödvändigtvis perioder av bara grått och mörker. Det måste man komma ihåg. Annars blir man ju galen.
Tänker att ganska många svenskar ändå säger att de gillar årstidsväxlingarna (utom de där som varje år säger "nä fan, man borde verkligen flytta söderut, värme o gött hela tiden", eller kanske de också, innerst inne. annars kan de väl bara flytta).
Och kanske borde man försöka gilla växlingarna i sitt eget liv också. Se det som helt naturligt. sunt. stilla bida tiden. vila i att våren och ljuset kommer igen. för det gör det alltid. hur förvånad man än blir varje år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar