"Donovan Woods- när Damien Rice känns lite för 2005"
Fint faktiskt. T.ex My Cousin has a Grey Cup Ring.
Musik är ändå fantastiskt. Skriver jag på allvar fast det låter kliché. Det finns ju liksom inte så många olika toner, ändå går det att sätta ihop det på så sjukt många olika sätt. Som kan få en att känna. tröstas. vila. peppa. vara ord när ord inte räcker.
Sånt ger mig känsla för att det måste finnas något större. Att livet är mer än bara biologi och evolution och kemiska processer. Hur skulle allt bara kunna vara slump? Är inte det ännu märkligare att tro än att tro att det finns någon tanke bakom allt? För något måste man ju tro om den här jorden vi lever på. Om man nu inte är befriad från att fundera på sådant. Lyckliga den.
För det är ju onekligen svårt att få ihop ibland. vem Gud (om man nu väljer att kalla tanken det) är och hur han hon den det fungerar. Och finns Gud så övergår allt det där vårt förstånd, och det är som det ska vara. Vilket vi postmoderna västerlänningar nog har mycket svårt att acceptera. Att något överhuvudtaget skulle övergå vårt förstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar