Det är sjukt nyttigt att hamna i en helt ny situation. Alltid på alla sätt säkerligen, men just nu tänker jag samhällsmässigt.
Jag är så sjukt upprörd över Sverige. Detta land som tror att vi är så bra- för jag tror fortfarande det finns någon känsla i oss om att vi ligger typ i topp vad gäller miljö, sjukvård, skola, mänsklighet. Vilken himla bullshit.
Jag har ju varit sjukskriven ett tag, och idag fick jag ett brev om att Försäkringskassan inte beviljar min ansökan om sjukpenning för den här tiden. Att jag pratade med handläggaren i en halvtimme häromdagen och försökte förklara hela situationen, framför allt om min läkare som verkligen har varit dålig, gjorde uppenbarligen ingen skillnad. Detta gör ju att man redan i förväg känner sig lite uppgiven på att skicka in sina synpunkter på beslutet i hopp om att de skulle ändra det. Men jag ska göra det. Även fast jag egentligen känner att jag skiter i pengarna- som tur är så har jag pengar sparat och en ekonomiskt trygg familj runtom som skulle kunna hjälpa mig om det var kris. Men det är ju verkligen inte alla förunnat. Man förstår verkligen att de är de som redan har det sämst som far ännu sämre i det här systemet.
Det här är jag arg för:
Jag träffar en läkare som inte lyssnar på mig. Känns som att han sätter in mig i något standardfack som "ung kvinna som är lite trött och uppvarvad". Han skriver inte ens i sjukintyget anledningen till att jag sökte upp honom- att jag hade så sjukt ont i kroppen att jag verkligen inte kunde gå. Jag var helt matt i musklerna och orkade knappt hålla i en telefon. Jag är ändå ganska van vid att arbeta fysiskt hårt, men det här var liksom på en helt annan nivå. Jag nämnde för läkaren att jag haft en hel del problem med panikångest under lång tid, men det var inte orsaken till att jag kände att jag inte klarade jobbet. Han skrev dock det och allmän mental trötthet i sjukintyget.
Intyget fick jag hemskickat två veckor efter besöket, då jag ju redan hade varit hemma från jobbet. Vid återbesöket skrev han ut antidepressiva och jag skulle börja med dom samma dag som jag skulle återgå till jobbet. Jag tänker att det är allmänt känt att man kan må sämre de första veckorna man börjar med sådant. Jag jobbade två dagar men efter det mådde jag så sjukt dåligt så det fanns inte på kartan att jag skulle kunna jobba. Läkaren sjukskrev mig då igen, men ändrade bara datumet på intyget och skrev ingenting om medicinering och biverkningar (när jag träffade honom först sa han att det inte skulle vara några biverkningar och när jag påpekade att jag fått en hel del av dom så hintade han att jag var dum som läst biverkningssedeln).
Det intyget fick jag med mig på en gång, och kanske borde jag kollat igenom det redan där och då, men jag tycker egentligen att det är ganska mycket begärt att man ska sitta framför sin läkare och ifrågasätta det han skrivit. Men det inser jag ju att jag borde ha gjort.
I alla fall- jag skickade med ett brev till försäkringskassan där jag skrev att jag visst medicinerade trots att läkaren kryssat i att jag inte gjorde det på intyget, och frågade om jag skulle be om ett nytt intyg. När handläggaren ringde upp mig (utan att ens läst mitt bifogade brev) så sa hon att det inte skulle spela så stor roll.
Sen är det ju ändå läkarintyget som utgör hela grunden för beslutet. Och när de inte anser att det är tillräckligt förklarande så får man ingen sjukpenning. Detta besked får man ca 2 månader efter att man ansökt om det. Nu är jag ju redan tillbaka och jobbar, men jag har ju inte möjlighet att gå tillbaka och ändra det som varit. Jag har ju inte jobbat eftersom jag hade fått sjukskrivning. Hade jag vetat att jag inte skulle få sjukpenning hade jag åtminstone haft möjlighet att tvinga mig till jobbet de dagar det känts mer okej. Nu kan ju inte min arbetsgivare ge mig lön för det jag inte jobbat.
Som sagt- det är tur att man har ett personligt nätverk som kan ge en pengar om det skulle krisa, för att samhället ska vilja hjälpa dig kan du inte räkna med. Synd för dig om du, utöver att må dåligt, råkar vara ensam och fattig också.
Välkommen till USA, We hope you´ll enjoy your stay.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar