Tittar just på en dokumentär om Nelson Mandela, och tänker på det här att en människa ändå kan göra så stor skillnad. För han var ju också bara en helt vanlig människa. om än ovanligt modig och.. ja, god kanske. Jag gillar egentligen inte att kalla en människa för god, det blir så svartvitt. Jag tror alla människor har potential till gott och till ont inom sig. Båda finns i alla.
"Mandela asked the people to do something extraordinary- to forgive."
och han själv förebrådde aldrig de som fänglsat honom, utan slog in på förlåtelsens väg.
Det är stort. Det är ovanligt. och kräver mycket mycket kärlek. och min tro är ändå att det kräver en gudomlig kärlek. Att gå i Jesus fotspår. (icke att förväxla med kyrkans fotspår). Det han sa var att det är handlingarna som är det viktiga. Skit samma om du står och snackar massa fina ord, men inte visar i handlingar att du menar det. Bättre såna fall att inte snacka utan bara göra. Det lilla man kan och orkar.
En f.d apartheidminister intervjuas också i dokumentären. Han var tydligen den enda som erkände att det han gjort var fel, när Mandela erbjöd alla som skulle ställas inför rätta att om de erkände sitt brott skulle de gå fria. I alla fall, han berättar hur han en gång senare tvättade några äldre svarta kvinnors fötter, så som Jesus gjorde, och hur både han och kvinnorna grät när han gjorde det.
Och han säger:
"det är genom sådana små handlingar som världen kan förändras. Miljontals sådana små handlingar."
så sant.
Ikväll lyssnar jag på Hengilás med Jónsi. Kan vara världens vackraste låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar