Ätit frukost med ett par vänner idag. På ett riktigt arbetarcafé här i krokarna, Café Skogen. Ett sånt ställe där man plockar det mesta själv och betalar när man går, kassan ligger i en låda i köket. Om påtår på kaffet ingår behöver man inte ens fråga. och det serveras givetvis enbart bryggkaffe. Frukosten innehåller risgrynsgröt, kokt ägg, en halv ostfralla (bara smör, ost och en gurkskiva- inga krusiduller), juice och kaffe. Till det mycket tilltalande priset av 45 kronor. (sen kan man ju tänka lite längre och inse att det inte kan vara särskilt många kronor som går till skatteverket då, vilket var oerhört frustrerande under åren jag försökte driva ett "vitt" café). Men nu när jag inte är i branschen längre så tuggar jag gladeligen i mig, och tänker inte längre än att det är en bra deal för mig... Usch. som man funkar.
Samtidigt gillar jag det så mycket, och vill stödja det som finns kvar utanför kedjorna. det enkla och personliga. På hemvägen gick jag förbi Majornas hälsobod också. Hon som äger den började prata just om hur tråkigt det var att så många av de små affärerna häromkring har lagt ner de senaste åren.
jag vill inte leva i ett samhälle där allt ser likadant ut. samma affärer. samma utbud. där företagen tuggar sig in i vår vardag och styr våra viljor och längtor utan att vi själva ens är medvetna om det. Gick jag lite till överdrift nu? kanske det. Men jag kan verkligen känna en viss oro och sorg över företagens allt större inflytande på både politik och människor.
jag är nog ganska bra på det redan, men just nu lovar jag mig att försöka handla ännu mer på de små affärerna. det är ju roligast också. även om det kanske kostar en krona mer. sen får de bäst de vill betala sin skatt eller inte. det ansvaret orkar jag inte ta..
Läste en intressant recension om 2 böcker som hade kommit ut nyligen ang. svininfluensan, och f.a den mediala bevakningen och framställandet av det hela. Om hur saker framställs på ett sätt som ska gynna någon slags ekonomi i baktanken- om det nu är ett företag som ser sin chans att sälja vaccin eller tidningar som vill maximera upplagan.
Och människorna läser rubrikerna och köper tidningarna. blir rädda och oroliga och tänker att det är bäst att vaccinera sig- det finns ju sätt att skydda sig från alla faror och då får man ju skylla sig själv om man nu inte gjorde allt man kunde och sen ligger där dödssjuk...
Men till vilken gräns orkar vi hålla på så? Och har vi då blivit helt avtrubbade när det händer något som kanske faktiskt är en reell fara. Lite som på högstadiet när alla lugnt satt kvar i klassrummet när brandlarmet gick, eftersom det säkert bara var någon som tänt eld i papperskorgen igen.
Nu orkar jag inte gå igång på "giftskandalen" i Tyskland, där de har upptäckt att halten dioxiner överskrider riktvärdet i djurfoder. Det blir så uppblåst- skulle det säga att man kanske skulle behöva äta 20 ägg om dagen i 20 år för att komma upp i en halt som skulle vara reellt farlig- ja, vad skulle de då fylla tidningarna med...(dessutom kallar de dioxin för ett giftigt ämne- det är ju i själva verket en grupp ämnen) Ja, ja.
hepp. så upprörd, bitter och självgod jag låter idag då. egentligen tänkte jag ju också, när jag läste dagens löp på kvällstidningarna om "massdöd av djur oroar", - att det där måste jag kolla upp på nätet när jag kommer hem, för jag tycker ju också att det är lite obehagligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar