...Men varje kväll, min älskade
går Gud i det stora huset
från rum till rum
och besöker de övergivna tingen,
ljusstakarna, blomkrukorna, blåser lätt på draperierna,
drar sakta med handen över stolarnas ryggar
Människorna sover i sina sängar
med öppna eller slutna munnar
de märker inte att Han är där
han fyller på deras hjärtan
med nattens dagg
Vi orkar inte mer, huden
på våra fingertoppar torkar
men Gud kommer till oss
och får blodet att skimra i våra händer
Så är det min älskade, och det är därför
allt i detta rum tyst betraktar oss,
utan att döma.
En dikt av Ylva Eggehorn. som jag totalt tagit mig friheten att göra till min egen. bytt ut ord. tagit bort några rader. lagt till några. Förlåt Ylva, om man inte får göra så egentligen. men jag tror det är okej. att göra den till sin egen.
gillar bilden jag får framför mig av hur Gud går runt i sitt stora hus. Som modern när alla i familjen somnat. när lugnet lagt sig. går runt och känner friden. som finns där i bakgrunden hela tiden. bakom allt prat och brus, slagsmål och tårar, skratt och glädjeskrik från barnen som gungar högre än nånsin förr. tänker på allt som hänt under dagen. i lugn förbereder för morgondagen. smyger in och tittar på sina barn som är så vackra så det nästan gör ont i själen.
...och Herren låter sitt ansikte lysa över dem,
och visar dem nåd..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar