Så svårt att veta vad det är man känner. varför man börjar gilla någon. gillar jag verkligen eller tror jag bara att jag gillar? tänk om det bara är längtan efter fysisk närhet eller behov av lite uppskattning?
Jag vet ju att man inte kan veta. Man måste gå på det man (tror) att man känner. ett steg i taget. Och sen märker man väl om det inte känns bra...
Det är det där jag jämt varit så himla rädd för- att plötsligt befinna mig i någon relation och inse att jag egentligen bara hade förväxlat kärlek med vana av en person. eller fysisk attraktion med riktiga känslor. eller drömmar med verklighet.
samtidigt är väl allt det där en del av kärlek också; att man vänjer sig vid en människa och vill ha den där, känner sig trygg med den. och fysisk attraktion är såklart en stor del av det som är viktig i en relation. och drömmar med den personen är ju också en del av att skapa kärleken.
Men ändå. Jag är rädd. att jag lurar mig själv. att jag lurar någon annan. jag har så svårt att lita på mina känslor.
usch. orkar inte just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar