oj.oj.oj. kärlek....
kärleken går inte att förstå. den är som ett eget väsen. den kan drabba en. men också växa fram. den gör livet vackert. den kan göra en sjuk.
jag tror att man kan lära sig älska något hos alla människor, om man kan se det goda som jag tror alla bär inom sig, hur gömt det än må vara under lager av rädslor och självförakt och bitterhet och allt annat som hämmar kärleken.
Och sen ibland händer det där andra, när man känner att man har någon kommunikation som är lite speciell- där man förstår varandra på något sätt. kan mötas och se varandra. Lite som i Avatar, även om jag tyckte det var lite cheesy i filmen, "I see you". Å det är ju ändå lite magiskt.
Men det kanske är det det handlar om. Att verkligen se en annan människa. Att se det vackra som jag tror varje människa bär på. Som jag tror är av Gud givet.
jag vill se dig. jag vill se allt som är du. jag vill välja att finnas där för dig. jag vill se dig och försöka förstå dig genom allt som kommer hända i livet. du har tagit en plats i mitt hjärta. jag kan inte förstå hur, men på något sätt har du satt dig där. nu kan du bete dig som en idiot ibland, men ändå bär jag dig i mitt hjärta.
Och den viktigaste kärleken tror jag faktiskt är den till sig själv. Inte att förväxla med egoism. Men för en sund kärlek till andra, till livet och naturen, tror jag accepterandet av sig själv är en key-thing. Att förstå att jag är värd att älska. Att jag har mitt värde bara i det att jag finns till. Att faktiskt älska det som är jag, med styrkor och svagheter. Då kan jag öppna för att älska andra utan att låta mitt eget ego eller förverkligandet av mig själv stå i vägen.
sen har vi ju det där med attraktion och förälskelse och fascination och allt annat. som fyller livet. men det orkar jag inte skriva om nu.
I´ve been to heaven and I´ve been to hell over you...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar