Känner direkt hur svårt det är att säga att någon är min bästa vän. Jag brukar nog säga att jag har ett gäng närmaste vänner. På olika sätt. En liten blomsterbukett av fina människor...
Hon som jag känt sen jag var fyra. jag minns det inte, men hon minns första gången jag kom in på dagis. skrikande och arg och snorig. Vi är så olika men har ändå följts åt genom livet. Lojal som få.
Hon som blev min partner in crime. som jag köpte ett café med när jag var 25. vem hade kunnat ana det när vi satt å funderade över framtiden som tonåringar? o, vad vi har delat. allt. och å så jag kan sakna henne nu när hon flyttat från staden.
Hon som är min syster i själen. Må vi leda och stötta varandra genom ångest och oro... Ingen kan göra ett collage som hon med bilder som kan ge mig skratt i åratal.
Hon som oväntat blivit mig så nära senaste sju, åtta åren. Som vid avslutningen på folkhögskolan sa att "ja, vi lär ju inte hålla kontakten". Jag älskar hennes ärlighet. Äkta rakt igenom. Det var alldeles för länge sen vi dansade bara.
Å andra också såklart. tack. tack. tack. för vänskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar