När man plötsligt upptäcker det där hos andra människor- som också är lite trasigt. när man plötsligt känner den där gemenskapen. Liksom- här går vi omkring allihop och försöker få ihop det där som blev ens liv. drömmer och önskar och längtar. lyckas och misslyckas. är glada, är sorgsna. i någon slags ständig pendelrörelse.
och fast våra liv kan se så sjukt olika utifrån så är vi liksom ganska lika. och när man vågar mötas i det så kan det vara så himla fint. magiskt.
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
Hjalmar Gullbergs dikt. påmint mig många gånger om det där- att ett flyktigt möte kan vara befrielse nog. När man är där inne i sin ångest och oro, så plötsligt, ibland från helt oväntat håll, kanske bara genom en bok eller en låt, så blir det ett möte, ett riktigt möte liksom, då luften plötsligt öppnas upp och inte känns lika tung. världen inte lika skrämmande. där man får ett ord eller två. som gör det lite lättare att gå. ett steg till.
och de där mötena får bära en genom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar