Sommaren är en märklig tid. Som man längtat. Efter ljuset. Ledigheten. Friheten. Värmen. Grönt. Liv. Både inuti och ute liksom. 


Och sen kommer den, och man inser att allt det inte riktigt blir sådär som man tänkte. Alla de där mysiga spontana hängen med vänner, en öl vid röda sten, mysiga middagar, drinkar på uteserveringar, de blir liksom så lätt inte av för att alla far hit och dit hela tiden, och sen jobbar man ju en ganska stor del av sommaren också, och då är man ju liksom trött på kvällarna.. i mitt fall ännu tröttare eftersom semesterperioden innebär mycket mer jobb för de som är inne.


Förra sommaren var hemsk hemsk hemsk och slutade med sjukskrivning och utmattningsdepression i mitten av augusti. Jag minns att jag tänkte att det liksom inte kändes som man skulle kunna bli deprimerad på sommaren, som att det skulle vara fysiskt omöjligt. För då har man ju som mest energi och allt är som roligast. 


Men i efterhand känner jag ju att den där perioden har varit så otroligt bra för mig. Att lära mig att det inte var så farligt, det där jag hade varit rädd för i så många år- att tappa kontrollen, att inte klara Det. Livet typ. Fysiskt och psykiskt helt slut. Och jag hade kämpat ganska många år inombords, med panikattacker, ångest och rädslor av olika slag, men ändå aldrig gett efter. varit livrädd för att ge efter.  utan höll upp. Men tusan vad jag kämpade inne i huvudet. Det som andra tänkte var en utmattning efter en kaotisk första sommar på chefsjobbet, kände jag själv var tio års trötthet av en sån himla kamp. 


Jo, jag behövde verkligen falla. Erfara att jag kom igenom, reste mig igen, fick känna att Gud faktiskt kändes närvarande. Närmare faktiskt. Att jag inte behövde klara det själv. Att människor runtom inte övergav mig eller tyckte att jag bara borde skärpa till mig. 


Men trots att jag känner att det har varit ett otroligt utvecklande år inom mig, så känner jag ändå viss oro inför den här sommaren. Oro att det ska bli sådär igen. MEN--- saker är faktiskt inte samma nu. Så oavsett hur saker blir kan det ju inte bli samma.


Och i kväll har jag faktiskt haft det riktigt bra, trots att yogan blev inställd. Legat och läst mitt på golvet medan hårfärgning pågått. Bakat en kaka. Diskat. Lyssnat på sommarpratare. Det har varit en fin kväll. Tack för det.