Fick ett sms i somras av min syster där det stod så här. "Nån dag ska vi prova blonda peruker. Och växelskriva en saga. Om ett träd. Vid en bänk. I en park. Fransk tror jag."


Och nu har jag just skrivit ett par rader till i sagan som vi skickar mellan oss. Reglerna är inga krav, ingen censur, just pure fun. Ett sånt fint litet nöje har det blivit! När man tappar inspirationen bara slutar man mitt i och skickar tillbaka till den andra. Vi har ingen som helst tanke eller mål med sagan, den ska bara få finnas och växa fram mellan oss. Jag tror inte längre parken är fransk dock. Kanske, men känns inte riktigt så. 


Perukprovning har vi inte gjort än dock.