Gode Gud,
som vårsolen värmer min kind, man blundar och allt blir ljus,
så ber jag att din blick skulle få lysa upp mitt inre.
Som den väcker marken, blommorna och träden från sin sömn,
så ber jag att du skulle väcka min själs frusna mark.
Så att Livet väcks på nytt inom mig,
att jag får blomstra. I allt det som är jag.
Och kanske är mina tårar vårregnet som faller.
Å, låt den där känslan, lugnet, friden
när solen kommer åter efter det stilla regnet
få komma snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar