Just nu känner jag för att få låsa in mig i lägenheten några dagar och bara kolla på naturfilmer. Ser just en dokumentär om vilda pandor i Kina, på Kunskapskanalen, och halledudanedudanemej så gulligt det är när pandamamman håller lilla lilla lilla pandabebisen i famnen...


Alltså, djur som visar varandra ömhet- det är liksom få grejer som slår an i en så som det. Någon sjukt stark djurlängtan just nu. Börjar gulla med hundar på spårvagnen, stannar helt upp när de visar nån reklam med djur- typ Lambi-lammen eller den där lilla apan som läspar i chiquita-reklamen (som är så sjukt fejkad men ändå kan jag inte låta bli att tycka den är världens sötaste).


Kanske är det en förtäckt barnlängtan, men det låtsas jag såna fall inte om.


Vad gör jag i stan egentligen...?


För övrigt tänker jag på hur kort sen det är som jag inte alls mådde bra, men att det känns som så länge sen. Att jag mår så himla mycket bättre nu. Men får inte glömma ändå, att det faktiskt inte är länge sen. Inte glömma av det jag kände att jag lärde mig om mig själv då. Typ att inte få dåligt samvete av att inte engagera mig i allt på jobbet. Att jag måste ha lite kontakt med naturen. Att jag gillar att vara hemma i lugn och ro, behöver lite   sån tid för att inte tappa kontakten med mig själv.