Fredagskväll hemma. Me myself and I. Just nu ostkaka, jordgubbar, ett glas rosé och Dirty Dancing på tv. Man gör vad man kan liksom. 


Dirty Dancing är mitt första film-minne, jag var 8-9 år och kanske var det till och med första gången jag var på bio, i varje fall en av de första. Jag älskade varje stund av filmen, och sedan dess har den hängt med genom livet, alltid varit bland mina topp tre. Det är ju liksom inte det att den är så sjukt välgjord, inget filmiskt mästerverk precis, men som med allt som blir favoriter för en, låtar, filmer, böcker, så är det ju känslan den skapar inom en som gör det. Den här filmen som liksom blev första mötet med kärleksscener som pirrade i en och dansen som jag blev förälskad i. Fortfarande är min dröm att kunna göra det där lyftet nån gång...