Åh vad jag önskar att alla skulle få blomstra, i sig själva, som sig själva.
Känna att de liksom får leva ut i allt det bra som finns i dom. Trygga i sig själva. Känna att de är på rätt plats i livet. Givetvis pratar jag om mig själv. Att jag längtar så efter den där känslan. Men jag önskar det för alla andra också. Undrar om det är en önskan som kommer driva mig till vansinne?
Kanske kan det bara hända under korta stunder. Ögonblick. Eller perioder i livet. Vi kanske är mer lika växterna än vi tror, vi kanske också behöver dö, gro i mörkret under jorden, växa till, söka solen, hämta upp näring och sen blomstra. Och så går det runt så. Life keeps running in cycles...som Sinatra sjunger.
Om man inte är en perenn då. Som är grön året om, år ut och år in. Å andra sidan är kanske de lite trista..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar